Det är en av de frågor som läkare sällan svarar tydligt på, och som nästan inga sidor på nätet vågar sätta siffror på. Hur lång tid tar det? Svaret beror på vad som är fel, och det är därför den här sidan är uppdelad efter tillstånd.
Siffrorna kommer från forskningen, inte från erfarenhet eller gissningar. De är genomsnitt, och det kan gå både bättre och sämre för dig. Men de ger dig något som de flesta saknar: en realistisk förväntan, så att du varken ger upp efter tre veckor eller väntar passivt i tre år.
Det korta svaret
- Ett stukat knä eller ett ledband på insidan: veckor. De flesta är tillbaka i det mesta inom sex veckor, en fullständig ruptur tar längre tid.
- En överbelastad sena (hopparknä): tidigast fyra veckor, planera för tre till sex månader.
- Smärta under knäskålen: månader. Fyra av tio har fortfarande problem efter ett år, och de som väntar med att komma i gång klarar sig sämst.
- En förslitningsskada på menisken: tolv veckors träning ger samma resultat som en operation.
- Artros: månader för att få effekt, därefter underhåll. Effekten avtar om du slutar.
- Ett avslitet korsband: nio till tolv månader till idrott med vridningar, med eller utan operation.
Resten av sidan förklarar var siffrorna kommer ifrån och vad som kan förkorta eller förlänga förloppet.
Ledband och stukningar: veckor
Det inre ledbandet är det ledband i knät som oftast skadas, typiskt vid ett slag mot utsidan eller en vridning med foten i golvet. Det läker utan operation i nästan alla fall, även de flesta fullständiga rupturer. Vid en mindre skada är de flesta tillbaka i det mesta av vardagen inom två till tre veckor och i idrott inom ungefär sex. En fullständig ruptur kan ta två till tre månader. Det finns få bra studier av tidsramen, så siffrorna bygger på klinisk erfarenhet, inte på ett försök.
Det som avgör takten är om du kommer i gång med att röra och belasta knät tidigt inom smärtgränsen, eller om du håller det stilla i veckor. Läs mer under ont i knät efter en vridning eller ett fall och ont på insidan av knät.
Senor: månader
Hopparknä, alltså smärta i senan strax under knäskålen, är en sena som har tappat sin tolerans för belastning. Senor bygger upp sig långsamt igen, och det är därför tidsramen är lång. En genomgång av behandlingen sätter den snabbaste återgången till idrott till fyra veckor och en realistisk plan till tre till sex månader (1).
I det största nyare försöket, JUMPER, följde man människor med hopparknä i 24 veckor och fann att gradvis ökande belastning av senan fungerade bättre än de smärtsamma övningarna på lutande bräda som många fortfarande får (2). Även efter de 24 veckorna var många inte helt i mål, och det är värt att veta i förväg. Läs mer under hopparknä.
Knäskålen: månader, och börja nu
Smärta under och runt knäskålen är den vanligaste knäsmärtan hos vuxna under 50, och den beskrivs ofta som något som går över av sig själv. Det gör den inte för alla. I en studie av 310 personer med knäskålssmärta hade 55 procent fortfarande problem efter tre månader och 40 procent efter ett år, oavsett vilken behandling de hade fått. Det som starkast förutsade ett dåligt förlopp var att smärtan hade varat i över två månader innan man kom i gång (3).
Fem till åtta år senare svarade mer än hälften av dem som forskarna fick tag på att knät fortfarande inte var bra, och nästan ingen av dem hade tecken på artros på röntgen (4). Smärtan kommer alltså inte från en skadad knäskål, den kommer från en led som har blivit känslig och inte har fått den träning som behövdes.
Att komma i gång tidigt ändrar kurvan. I ett danskt försök med unga med knäskålssmärta gav träning tre gånger i veckan i tre månader, utöver undervisning, ett bättre resultat både efter ett och två år (5). Så räkna med månader, och börja i dag. Läs mer under ont under och runt knäskålen.
Menisken: tolv veckor
Har du fått veta att menisken är sliten eller har en reva, och är du över 40, är tidsramen tolv veckor. Det är längden på den träningsperiod som i ett norskt försök med 140 personer gav samma resultat som en titthålsoperation efter två år, och som dessutom gav starkare lårmuskler än operationen gjorde (6). Ungefär var femte i träningsgruppen valde senare en operation ändå, utan att få ett bättre resultat av det.
Danska Sundhedsstyrelsens riktlinje för meniskskador från 2016 säger samma sak: träning först, och först om tre till fyra månaders träning inte har fungerat blir en operation aktuell. Undantaget är ett knä som har låst sig och inte går att sträcka efter en vridning. Läs mer under meniskskada och meniskoperation eller rehabträning.
Artros: månader, därefter underhåll
Artros går inte över, men smärtan kan göra det. En Cochrane-genomgång av 44 försök fann att en träningsperiod minskade smärtan med ungefär 12 poäng på en skala från 0 till 100 och förbättrade funktionen med ungefär 10 poäng (7). Träningsperioderna i studierna varade oftast åtta till tolv veckor, och de första märkbara förändringarna kommer för de flesta efter fyra till sex veckor.
Den viktiga siffran är nästa. Två till sex månader efter träningsperioden hade effekten på smärtan halverats till ungefär 6 poäng, eftersom många slutade träna (7). Artros är det tillstånd där tidsramen inte har något slutdatum. Det som fungerar är att göra träningen till något du fortsätter med, i mindre dos, resten av livet. Läs mer under artros i knät.
Korsbandet: nio till tolv månader
Ett avslitet främre korsband är den långsammaste av knäskadorna, och tidsramen är densamma oavsett om du opereras eller inte. I det svenska KANON-försöket med 121 unga, aktiva vuxna fick den ena hälften korsbandet opererat direkt, medan den andra fick rehabträning med möjlighet till en senare operation. Efter fem år fanns ingen skillnad mellan grupperna, och 51 procent av dem som började med rehabträning hade aldrig opererats (8).
Vägen tillbaka till idrott med vridningar och riktningsändringar tar nio till tolv månader, och den styrs inte av kalendern, utan av vad knät klarar: styrka i låret, hopp på ett ben och tillit till knät. Läs mer under korsbandsskada.
Vad ändrar kurvan?
De flesta siffrorna ovan är genomsnitt av människor som fick väldigt olika behandling, och skillnaden mellan den bra och den dåliga änden av siffrorna är i hög grad något du själv kan påverka.
Att komma i gång tidigt. Det återkommer i alla tillstånden. Vid knäskålssmärta är över två månaders väntan det som starkast förutsäger ett dåligt förlopp (3). Vid ledband och menisk är tidig rörelse det som kortar tidsramen.
Att belasta, inte vila. Vila utöver några dagar gör knät svagare och nervsystemet känsligare, och båda förlänger förloppet. Läs mer under vila eller träning vid ont i knät.
Att använda smärtregeln. De danska träningsstudierna använde regeln att smärta upp till 2 av 10 är säkert, 3 till 5 är acceptabelt, över 5 är för mycket, och att smärtan ska vara tillbaka på den vanliga nivån före nästa pass (9). Den regeln gör att du varken tränar för lite av rädsla eller för mycket av otålighet. Läs hela regeln under får du träna med ont i knät.
Att förstå vad smärtan är. Smärta är inte ett mått på skada, och ju längre den har pågått, desto mindre hänger de två ihop. Ett knä som har gjort ont i månader har ett nervsystem som har blivit känsligare, och det är en av anledningarna till att gammal knäsmärta tar längre tid än ny. Träning i små steg som inte ger en uppblossning skruvar ner känsligheten igen. Läs om principen i knäsmärta och ett känsligt nervsystem.
Att hålla i. Vid artros är halveringen av effekten efter ett par månader utan träning den viktigaste siffran på hela sidan (7).
Så ser ett typiskt förlopp ut
De första två veckorna märker du mest att knät är ömt efter träningen, och det är normalt. Efter fyra till sex veckor börjar de flesta klara mer innan det gör ont: ett trappsteg till, en längre promenad. Efter åtta till tolv veckor är det för de flesta med ett ledband, en menisk eller begynnande artros tydligt bättre, medan senor och knäskål fortfarande är på väg. Och därefter handlar det om att behålla det du har byggt upp, i stället för att börja om från början nästa gång.
Rehabos program följer det gradvisa förloppet. Du börjar på en nivå som passar knät och går ett steg upp när det är redo, eller ett steg ner när belastningen var för stor. Välj ”Knä” och sedan det ställe där det gör ont.
Få ett knäprogram som anpassar sig
Rehabo bygger ett rehabprogram för knät utifrån var det gör ont och hur mycket. Du får fyra övningar per pass utan utrustning, och efter varje övning berättar du hur ont det gjorde. Programmet går upp, håller nivån eller går ett steg ner utifrån ditt svar. Det är utvecklat av fysioterapeuter och gratis att komma i gång med.
När ska du söka vård?
Tidsramarna gäller vanlig knäsmärta. Ett knä som blir varmt, svullet och rött samtidigt som du får feber ska undersökas samma dag. Ett knä som svullnar kraftigt inom några timmar efter en vridning, som har låst sig eller som du inte kan gå fyra steg på ska undersökas av en läkare. Och har du tränat i två till tre månader utan några framsteg är det dags för en bedömning hos en fysioterapeut eller på din vårdcentral, inte dags att vänta längre. Läs hela listan under knäsmärta: när ska du söka vård.
Sammanfattning
- Ledband: veckor. Senor: tre till sex månader. Knäskål: månader, och 40 procent har fortfarande problem efter ett år. Menisk: tolv veckors träning. Artros: månader, därefter underhåll. Korsband: nio till tolv månader.
- Att komma i gång tidigt är det som återkommer i alla tillstånden.
- Belastning inom smärtregeln 0 till 5 förkortar förloppet, vila förlänger det.
- Vid artros finns inget slutdatum. Effekten halveras om du slutar.
- Har du inte kommit framåt efter två till tre månaders träning ska knät bedömas.
Läs också guiden till ont i knät.
Referenser
- Malliaras P et al. Patellar tendinopathy: clinical diagnosis, load management, and advice for challenging case presentations. Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy 2015. PubMed
- Breda SJ et al. Effectiveness of progressive tendon-loading exercise therapy in patients with patellar tendinopathy: a randomised clinical trial. British Journal of Sports Medicine 2021. PubMed
- Collins NJ et al. Prognostic factors for patellofemoral pain: a multicentre observational analysis. British Journal of Sports Medicine 2013. PubMed
- Lankhorst NE et al. Factors that predict a poor outcome 5-8 years after the diagnosis of patellofemoral pain: a multicentre observational analysis. British Journal of Sports Medicine 2016. PubMed
- Rathleff MS et al. Exercise during school hours when added to patient education improves outcome for 2 years in adolescent patellofemoral pain: a cluster randomised trial. British Journal of Sports Medicine 2015. PubMed
- Kise NJ et al. Exercise therapy versus arthroscopic partial meniscectomy for degenerative meniscal tear in middle aged patients: randomised controlled trial with two year follow-up. BMJ 2016. PubMed
- Fransen M et al. Exercise for osteoarthritis of the knee. Cochrane Database of Systematic Reviews 2015. PubMed
- Frobell RB et al. Treatment for acute anterior cruciate ligament tear: five year outcome of randomised trial. BMJ 2013. PubMed
- Ageberg E et al. Feasibility of neuromuscular training in patients with severe hip or knee OA: the individualized goal-based NEMEX-TJR training program. BMC Musculoskeletal Disorders 2010. PubMed