Hoppa till innehållet
Tillbaka till artiklar

Artros i knät: symtom, förlopp och träning

Artros i knät är den vanligaste orsaken till knäsmärta hos vuxna över 50. Många kallar det tyvärr för slitage, och det ordet är missvisande. ”Slitage” får de flesta att tänka på ett däck som är nerkört och bara blir sämre ju mer det används. Så fungerar inte ett knä. Brosk är levande vävnad som anpassar sig till belastning, och ett knä med artros mår oftast bättre av att användas på rätt sätt.

Här kan du läsa vad artros i knät är, hur det känns, vad röntgenbilden egentligen berättar, vad de danska riktlinjerna rekommenderar och vad forskningen säger om träning, läkemedel och operation. Till sist får du övningar som du kan börja med i dag. Den stora guiden till knät hittar du i Ont i knät: guiden till knäsmärta.

Vad är artros i knät?

Knät är en led mellan lårbenet och skenbenet, med knäskålen framtill. Benändarna är täckta av brosk, en glatt, fjädrande hinna som fördelar trycket och låter benen glida mot varandra. Mellan benen ligger de två meniskerna, som fungerar som stötdämpare, och runt alltihop sitter en ledkapsel, ledband och muskler.

Vid artros blir brosket tunnare och ojämnare, benet under brosket förändras, och det kan bildas små benutväxter i kanten av leden. Ledkapseln kan bli irriterad och bilda mer ledvätska, så att knät svullnar. Det är inte samma sak som ledgångsreumatism, som är en sjukdom i immunsystemet.

Det viktigaste att förstå är att artros inte är en rak linje mot ett förstört knä. Förändringarna utvecklas långsamt under flera år, många håller sig stabila, och graden av förändring på en bild hänger bara löst ihop med hur ont det gör. Artros är den vanligaste formen av ledsjukdom i världen, och knät är den led som oftast drabbas (1).

Så känns det

Artros i knät märks oftast genom:

  • Smärta som kommer vid belastning: trappor, att resa sig från en stol, längre promenader. Smärtan är ofta värst när du har använt knät mycket, och bättre efter vila.
  • Stelhet på morgonen eller efter att ha suttit still. Den släpper oftast inom en halvtimme när du kommer i gång.
  • Igångsättningssmärta: de första stegen gör ont, och sedan blir det bättre.
  • Svullnad i perioder, särskilt efter en dag med mer belastning än knät är van vid.
  • Knaster när du böjer knät. Det låter värre än det är.
  • Nedsatt rörlighet, så att knät inte går att sträcka eller böja helt.

Symtomen varierar, och en dålig vecka betyder inte att knät har blivit sämre.

Vad röntgenbilden berättar, och vad den inte berättar

Många får diagnosen på en röntgenbild. Det är dock inte nödvändigt. Både danska Sundhedsstyrelsens nationella kliniska riktlinje för knäartros från 2012 och den engelska NICE-riktlinjen från 2022 säger att diagnosen ställs utifrån symtomen ensamma, utan röntgen eller magnetröntgen, och att magnetröntgen inte har någon plats i utredningen.

Skälet är att bilden säger väldigt lite om hur ont det gör. I en samlad analys av 63 studier av människor utan knäsmärta och utan skador hade 43 procent av dem över 40 år broskförändringar på MR-bilder, och 19 procent hade en meniskskada (2). I en amerikansk studie av nästan 1 000 personer mellan 50 och 90 år hade 61 procent av dem med en meniskskada på bilderna inte haft ont i knät den senaste månaden (3).

En bild av förändringar i knät är inte samma sak som en bild av din smärta. Det är också därför behandlingen inte beror på hur ”illa” bilden ser ut. Effekten av träning är densamma oavsett graden av förändringar på röntgen (4).

Vad säger de danska riktlinjerna?

Danmark är faktiskt ett av de länder där behandlingen av artros i knät är bäst undersökt. Danska Sundhedsstyrelsens riktlinje från 2012 rekommenderar handledd träning, patientutbildning och råd om viktnedgång som den grundläggande behandling som ska erbjudas alla innan man överväger något annat. Riktlinjen skriver att träning har en effekt av samma storlek som smärtstillande läkemedel, och att träning hemma bör börja med en handledd period. Riktlinjesystemet håller på att revideras, men rekommendationen om träning som första behandling har inte ändrats.

Rekommendationen blev till GLA:D, Godt Liv med Artrose i Danmark, som är utvecklat vid Syddansk Universitet och erbjuds av utbildade fysioterapeuter på kliniker och i kommuner i hela Danmark. GLA:D finns även i Sverige. Programmet består av två utbildningstillfällen och tolv handledda träningstillfällen under sex veckor. I en sammanställning av 9 825 deltagare minskade smärtan med 12 poäng på en skala från 0 till 100 efter tre månader och 14 poäng efter ett år, färre tog smärtstillande läkemedel, och färre var sjukskrivna (5).

Rehabo är inte GLA:D och ersätter det inte. Programmet bygger på samma smärtregel och samma slags belastning och kan användas hemma mellan och efter träningstillfällena.

Vad säger forskningen om träning?

Kort sagt: träning är den bäst dokumenterade behandlingen av artros i knät.

En Cochrane-genomgång från 2015 samlade 54 försök med träning på land. Evidensen av hög kvalitet visade att träning minskar smärtan med ungefär 12 poäng på en skala från 0 till 100 direkt efter en träningsperiod och förbättrar funktionen med ungefär 10 poäng (6). Effekten avtar under månaderna efter att man slutar, vilket är det bästa argumentet för att fortsätta.

En dansk analys av 48 försök kom fram till att det inte är avgörande om man tränar kondition, styrka eller funktion. Det avgörande är att programmet har ett tydligt mål i stället för att blanda lite av varje, att träningen riktar sig mot lårmuskeln och att man tränar minst tre gånger i veckan (4). Blandade program med lite av allt fungerade klart sämre än program med ett fokus.

Och träning skadar inte brosket. Ett danskt försök visade att fyra månaders träning förbättrade broskets kvalitet hos människor med risk för artros (7), och en genomgång från 2019 hittade inga tecken på att träning skadar brosket hos människor med artros (8). Det är tvärtom: svaga lårmuskler är en riskfaktor för att utveckla artros i knät (9).

Vad fungerar sämre?

Smärtstillande ensamt. Paracetamol har ingen kliniskt relevant effekt på artrossmärta (10), och antiinflammatoriska läkemedel som ibuprofen fungerar, men bara så länge du tar dem och med biverkningar på sikt (11). Läkemedel kan vara en bro för att komma i gång med träningen, inte behandlingen i sig. Prata med din vårdcentral om vad som passar dig.

Upprepade kortisoninjektioner. En enstaka kortisoninjektion kan ge några veckors lugn. I ett försök där deltagarna fick en injektion var tredje månad i två år förlorade de mer brosk än de som fick koksaltlösning, utan att ha mindre ont (12).

Titthålsoperation. En internationell expertgrupp avråder starkt från att ”rensa” knät med titthålsteknik vid artros, eftersom det inte fungerar bättre än att inte operera (13).

Ny knäled eller träning?

En konstgjord knäled är en bra operation för rätt patienter, och det är viktigt att säga. Men den är inte första steget. I ett danskt försök lottades 100 personer med måttlig till svår artros, som alla var kandidater för en ny knäled, till antingen operation följd av tolv veckors träning eller enbart de tolv veckornas träning. Operationsgruppen blev bättre, med en förbättring på 32 poäng mot 16 på en skala från 0 till 100. Å andra sidan hade de fyra gånger så många allvarliga biverkningar, 24 mot 6 (14). Efter två år hade två av tre i träningsgruppen fortfarande inte fått en ny knäled (15).

Slutsatsen är inte att man aldrig ska opereras. Den är att träning först är rätt för de flesta, och att operationen finns där om träningen inte räcker.

Vikt och knä

Vikten spelar roll för knät, och det ska sägas ärligt och utan pekpinnar. I ett amerikanskt försök med 454 överviktiga personer med artros i knät gav en viktnedgång på ungefär 10 procent i kombination med träning mindre smärta och bättre funktion än enbart träning (16). Men träning fungerar vid alla vikter och kräver aldrig att du går ner i vikt först.

Smärtregeln: hur ont får det göra?

Det är inte farligt att träna med ont i knät, och det är inte heller meningen att träningen ska vara smärtfri. Regeln som har använts i de danska försöken är enkel: smärta från 0 till 2 på en skala från 0 till 10 är säkert, 3 till 5 är acceptabelt, och över 5 är för mycket. Smärtan ska vara tillbaka på sin vanliga nivå före nästa pass (17). Är knät sämre dagen efter går du ner ett steg. Är det lugnt och övningen känns lätt går du upp ett steg. Läs hela regeln i Får du träna med ont i knät?.

Kom ihåg varför det fungerar: ett knä som har gjort ont länge har ett nervsystem som larmar om smärta långt innan knät tar skada. Det är ett skydd, inte ett fel. Varje gång du belastar knät lite och det har lugnat sig nästa dag lär sig nervsystemet att belastningen är säker, och smärtgränsen flyttar sig. Det är det träning gör vid artros, utöver att göra benet starkare. Läs mer i Knäsmärta och ett känsligt nervsystem.

Övningar vid artros i knät

Övningarna här är valda eftersom de riktar sig mot lårmuskeln och eftersom de kan göras svårare i små steg. Börja på steg 1, oavsett hur stark du var en gång. Dos: 3 set om 30 till 40 sekunder i lugnt tempo, med vila emellan. Vid ett håll: bygg upp spänningen under 2 till 3 sekunder, håll jämnt och andas. Sikta på tre gånger i veckan.

Knäböj vid vägg

  1. Stå med ryggen mot en vägg och fötterna en bit framför dig, höftbrett isär.
  2. Glid lugnt ner längs väggen, så långt du kan utan mer än acceptabel smärta.
  3. Pressa dig upp igen genom hälarna medan ryggen stannar mot väggen.
  4. Håll ett jämnt tempo och andas normalt.
  5. Håll knäna över fötterna. De får inte falla inåt.

När det känns lätt: Steg 2 är att resa dig från och sätta dig på en stol. Steg 3 är en fri knäböj, steg 4 är en knäböj under höfthöjd, och steg 5 är ett knäböjshopp. Ett knä med artros börjar vid väggen och stolen, och det är helt okej att stanna där länge.

Knäböj till stol (knäkontroll)

  1. Stå framför en stol med fötterna höftbrett isär.
  2. Sätt dig långsamt ner mot stolen och använd ungefär tre sekunder på vägen.
  3. Nudda sitsen lätt och res dig lugnt upp igen.
  4. Låt knäna peka åt samma håll som tårna.
  5. Titta rakt fram och håll bröstet uppe.

När det känns lätt: Steg 2 är en liten knäböj på ett ben med stöd mot en stol, steg 3 detsamma utan stöd, steg 4 en knäböj på ett ben där du sträcker ut det andra benet, och steg 5 att resa dig från en stol på ett ben.

Steg upp med stöd

  1. Stå framför ett lågt trappsteg med handen på en ledstång eller mot en vägg.
  2. Sätt hela foten på trappsteget med knät rakt över foten.
  3. Pressa lugnt upp genom foten och sträck ut benet.
  4. Sänk dig långsamt ner igen med samma ben.
  5. Använd handen för balansen, inte för att dra dig upp.

När det känns lätt: Steg 2 är detsamma utan stöd. Steg 3 till 5 är långsamma steg ner, först från ett lågt trappsteg, sedan från ett vanligt trappsteg med stöd och till sist utan. Det är samma rörelse som gör ont i trappan, bara i små, kontrollerade doser. Läs mer i Ont i knät i trappor.

Värm upp med en lugn knästräckning sittande på en stol, och avsluta med en mjuk stretch av baksidan av låret. Stretchen kommer sist och gör inte jobbet ensam. Fler spår med alla fem stegen hittar du i De bästa övningarna mot ont i knät.

Välj Knä och sedan Framtill mitt på knät, eller det ställe där det gör mest ont.

Få ett knäprogram som anpassar sig

Rehabo bygger ett rehabprogram för knät utifrån var det gör ont och hur mycket. Du får fyra övningar per pass utan utrustning, och efter varje övning berättar du hur ont det gjorde. Programmet går upp, håller kvar eller går ner ett steg utifrån ditt svar. Det är utvecklat av fysioterapeuter och gratis att komma i gång med.

Bygg ditt knäprogram

När ska du söka vård?

Blir knät plötsligt varmt, rött och mycket svullet, och har du samtidigt feber eller känner dig sjuk, ska du till akuten samma dag, eftersom det kan vara en infektion i leden. Kan du plötsligt inte stödja på benet, eller låser sig knät så att det inte går att sträcka, ska du kontakta vårdcentralen. Och har du tränat tålmodigt i tre till sex månader utan förbättring är det dags för en bedömning.

Sammanfattning

  • Artros i knät betyder inte ett utslitet knä. Brosk anpassar sig till belastning, och bilden säger lite om smärtan.
  • Diagnosen ställs utifrån symtomen. Röntgen och magnetröntgen ändrar inte behandlingen.
  • Danska Sundhedsstyrelsen rekommenderar träning, utbildning och viktråd som första behandling, och GLA:D är det danska programmet.
  • Träning minskar smärtan lika mycket som läkemedel, förbättrar funktionen och skadar inte brosket. Ett fokus, lårmuskeln, tre gånger i veckan.
  • En ny knäled hjälper mer, men med fyra gånger så många allvarliga biverkningar, och två av tre kan skjuta upp operationen med träning.
  • Smärta upp till 5 under träningen är okej, om knät har lugnat sig igen före nästa gång.

Referenser

  1. Global, regional, and national burden of osteoarthritis, 1990-2020 and projections to 2050 (GBD 2021 Osteoarthritis Collaborators, Lancet Rheumatol, 2023)
  2. Prevalence of knee osteoarthritis features on magnetic resonance imaging in asymptomatic uninjured adults: a systematic review and meta-analysis (Culvenor, Br J Sports Med, 2019)
  3. Incidental meniscal findings on knee MRI in middle-aged and elderly persons (Englund, N Engl J Med, 2008)
  4. Impact of exercise type and dose on pain and disability in knee osteoarthritis: a systematic review and meta-regression analysis (Juhl, Arthritis Rheumatol, 2014)
  5. Good Life with osteoArthritis in Denmark (GLA:D): evidence-based education and supervised neuromuscular exercise delivered by certified physiotherapists nationwide (Skou, BMC Musculoskelet Disord, 2017)
  6. Exercise for osteoarthritis of the knee (Fransen, Cochrane Database Syst Rev, 2015)
  7. Positive effects of moderate exercise on glycosaminoglycan content in knee cartilage (Roos, Arthritis Rheum, 2005)
  8. Impact of exercise on articular cartilage in people at risk of, or with established, knee osteoarthritis: a systematic review (Bricca, Br J Sports Med, 2019)
  9. Knee extensor muscle weakness is a risk factor for development of knee osteoarthritis: a systematic review and meta-analysis (Øiestad, Osteoarthritis Cartilage, 2015)
  10. Paracetamol versus placebo for knee and hip osteoarthritis (Leopoldino, Cochrane Database Syst Rev, 2019)
  11. Effectiveness of non-steroidal anti-inflammatory drugs for the treatment of pain in knee and hip osteoarthritis: a network meta-analysis (da Costa, Lancet, 2017)
  12. Effect of intra-articular triamcinolone vs saline on knee cartilage volume and pain in patients with knee osteoarthritis (McAlindon, JAMA, 2017)
  13. Arthroscopic surgery for degenerative knee arthritis and meniscal tears: a clinical practice guideline (Siemieniuk, BMJ, 2017)
  14. A randomized, controlled trial of total knee replacement (Skou, N Engl J Med, 2015)
  15. Total knee replacement and non-surgical treatment of knee osteoarthritis: 2-year outcome from two parallel randomized controlled trials (Skou, Osteoarthritis Cartilage, 2018)
  16. Effects of intensive diet and exercise on knee joint loads, inflammation, and clinical outcomes among overweight and obese adults with knee osteoarthritis (Messier, JAMA, 2013)
  17. Feasibility of neuromuscular training in patients with severe hip or knee OA: the individualized goal-based NEMEX-TJR training program (Ageberg, BMC Musculoskelet Disord, 2010)