Rehabträning efter titthålsoperation i knät

En titthålsoperation, som läkarna kallar artroskopi, är en operation genom två eller tre små hål i huden, där kirurgen tittar in i leden med en kamera och arbetar med små instrument. I knät används den oftast för att trimma eller sy en menisk, ta bort lösa bitar av brosk eller vävnad, eller som en del av en korsbandsoperation.

Det som avgör hur bra knät blir är sällan själva operationen. Det är vad som händer under veckorna efter. Här kan du läsa hur de första dagarna och veckorna brukar se ut, vilka övningar som hör till när, och vad forskningen faktiskt säger om titthålsoperation vid de vanligaste knäproblemen. Den stora guiden till knät hittar du i Ont i knät: guiden till knäsmärta.

Först: sjukhusets plan går först

Efter en operation får du en plan från sjukhuset eller den fysioterapeut som följer dig. Den tar hänsyn till exakt vad kirurgen har gjort. En menisk som har sytts ska skonas från djup böjning i flera veckor, medan en menisk som har trimmats får belastas direkt. Den skillnaden kan du inte se utifrån, så sjukhusets plan gäller alltid före de allmänna råden här.

Rehabos program är inget program för tiden direkt efter en operation. Det är till för efteråt, när sjukhusets plan är slut och knät ska få tillbaka styrkan, tilliten och toleransen hela vägen. Det du får här är en beskrivning av hur ett typiskt förlopp ser ut, så att du vet vad du kan förvänta dig.

De första dagarna

De första två till fyra dagarna handlar om svullnad och om att få knät att sträcka sig. Knät är svullet av vätska från operationen, och svullnaden kopplar bort lårmuskeln: Ett svullet knä kan inte spänna framsidan av låret ordentligt, och det är därför benet känns främmande och svagt. Det är ingen skada, det är en reflex, och den försvinner när svullnaden gör det.

Gå med kryckor om sjukhuset säger det, men belasta benet så snart det är tillåtet. De flesta kan gå utan kryckor efter några dagar när menisken har trimmats.
Lägg upp benet högt när du vilar, så att svullnaden går ner.
Sträck knät helt flera gånger om dagen. Full sträckning är det enskilt viktigaste målet de första veckorna, eftersom ett knä som inte sträcks gör att du haltar och belastar fel.
Spänn låret: Sitt med benet rakt och pressa knävecket ner mot underlaget i några sekunder i taget, många gånger om dagen. Det väcker lårmuskeln igen.
Böj knät inom den smärta du kan acceptera, om inte din plan säger något annat.

Smärtstillande läkemedel används kort och som en bro för att kunna röra knät, inte som behandlingen. Läs mer i smärtstillande vid ont i knät.

Vecka ett till tre

Nu ska knät böjas och sträckas fritt, svullnaden ska bort och du ska gå normalt. Övningarna är de lugna stegarna: böj knät och sträck knät på en stol, hälglidning på golvet och de första stående övningarna när knät bär vikten utan att vika sig.

Målet i slutet av vecka tre är oftast: full sträckning, böjning nära det friska knät, ingen haltning, och en lårmuskel som kan spännas lika tydligt som på det friska benet.

Vecka tre till åtta

Här byggs styrkan upp. Knäböj till en stol, steg upp och ner, bäckenlyft, höftabduktion och balans på ett ben. Det är samma stegar som alla andra knän på sidan använder, och det är ingen slump: Ett opererat knä har förlorat tolerans, inte förmåga, och toleransen byggs upp på samma sätt som vid all annan knäsmärta.

Det som flyttar dig uppför stegen är inte datumet, utan att knät klarar det som steget kräver, med låg smärta och utan att svullna dagen efter. Smärtregeln från de danska försöken gäller också här: 0 till 2 under träningen är säkert, 3 till 5 är acceptabelt, över 5 är för mycket, och smärtan ska vara tillbaka på den vanliga nivån före nästa pass (1). Ett knä som är mer svullet dagen efter har fått för mycket. Hela regeln står i får du träna med ont i knät?.

Efter åtta veckor

Härifrån är förloppet detsamma som för ett knä som inte har opererats: tyngre styrka, utfallssteg, övningar på ett ben och till sist hopp och riktningsändringar om du ska tillbaka till idrott. Efter en trimmad menisk är många tillbaka i löpning efter fyra till åtta veckor och i idrott med riktningsändringar efter två till tre månader. Efter en sydd menisk eller ett nytt korsband tar det längre tid, och här är det återigen sjukhusets plan som bestämmer.

Vad säger forskningen om själva operationen?

Det är värt att veta, också efter operationen, eftersom det berättar var förbättringen kommer ifrån.

Vid en förslitningsskada på menisken hos vuxna över 35 år, den vanligaste anledningen till en titthålsoperation, har stora försök jämfört operationen med träning och med en skenoperation. I ett norskt försök med 140 deltagare gav tolv veckors handledd träning samma resultat som operation efter två år, och träningsgruppen fick starkare lårmuskler, vilket de opererade inte fick. Var femte i träningsgruppen valde senare att opereras ändå, utan att bli bättre av det (2). I ett finskt försök blev deltagarna antingen opererade eller fick en skenoperation, där kirurgen bara tittade in i knät, och efter ett år fanns ingen skillnad (3).

En dansk genomgång av nio försök fann att titthålsoperation vid ett utslitet knä gav en liten lindring under tre till sex månader, som var borta efter ett till två år, och att operationen medförde sällsynta men allvarliga biverkningar, bland annat blodproppar i benet och infektion (4). Mot den bakgrunden avråder en internationell riktlinje från 2017 från titthålsoperation vid artros och förslitna menisker i nästan alla fall (5).

Det betyder inte att din operation var fel. Det finns situationer där den är rätt val: en menisk som låser knät, en lös bit brosk som fastnar, och en ung person med en färsk reva som kan sys. Men det betyder att förbättringen under månaderna efter till stor del kommer från rehabträningen, inte från titthålsoperationen. Det är därför träningen inte är något du gör vid sidan av behandlingen. Den är behandlingen. Läs mer i meniskskada: symtom och behandling utan operation och i meniskoperation eller rehabträning?.

Övningar för de första veckorna

Här är tre stegar från det program som fysioterapeuterna bakom Rehabo har byggt. De börjar så lätt att ett nyopererat knä kan vara med, när sjukhuset har gett grönt ljus för rörelse. Dos: 3 set på 30 till 40 sekunder, lugnt tempo, med vila emellan.

Sträck knät

Sätt dig på en stol med hälen uppe på en annan stol.
Låt benet hänga avslappnat med knät fritt i luften.
Låt tyngden dra knät lugnt ner mot rakt.
Lägg gärna en hand lätt på låret för lite extra tryck.
Andas lugnt och håll lårmuskeln avslappnad.

När det känns lätt: Sitt upprätt på en stol och sträck själv knät tills foten är vågrät. Senare med ett håll i toppen, där du spänner låret ordentligt.

Böj knät med hälglidning

Lägg dig på rygg med en trasa under hälen på det opererade benet.
Böj det andra benet och sätt foten platt i golvet.
Låt hälen glida lugnt upp mot skinkan så att knät böjs.
Glid bara så långt du kan utan skarp smärta.
Skjut hälen långsamt tillbaka tills benet är rakt.

När det känns lätt: Sitt på en stol och dra foten bakåt under stolen. Senare ligger du på magen och drar hälen upp mot skinkan.

Knäkontroll

Stå framför en stol med fötterna höftbrett isär.
Sätt dig långsamt ner mot stolen under ungefär tre sekunder.
Nudda sitsen lätt och res dig lugnt upp igen.
Låt knäna peka åt samma håll som tårna hela vägen.
Titta rakt fram och håll bröstet uppe.

När det känns lätt: Stå på ett ben med lätt stöd mot en stol och böj knät långsamt några få grader. Senare utan stöd, och till sist med det andra benet rakt ut framför dig.

Steg upp och ner, bäckenlyft, höftabduktion och utfallssteg hittar du i de bästa övningarna mot ont i knät, och hur styrka byggs upp under månader i styrketräning för knät.

Få ett knäprogram som anpassar sig

Rehabo bygger ett rehabprogram för knät utifrån var det gör ont och hur mycket. Du får fyra övningar per pass utan utrustning, och efter varje övning berättar du hur ont det gjorde. Programmet går upp, håller nivån eller går ett steg ner utifrån ditt svar. Det är utvecklat av fysioterapeuter och gratis att komma i gång med.

Bygg ditt knäprogram

När ska du kontakta sjukhuset eller läkaren?

Efter en operation finns det några få tecken som du inte ska vänta med: ett knä som blir varmt, rött och mer svullet med feber eller allmän sjukdomskänsla, eftersom det kan vara en infektion i leden; en vad som blir svullen, varm och öm, eftersom det kan vara en blodpropp; en svullnad som växer i stället för att gå ner under den första veckan; eller ett knä som inte går att sträcka och som låser sig. Alla fyra ska undersökas samma dag. Läs alla tecknen i knäsmärta: när ska du söka vård?.

Sammanfattning

Sjukhusets plan går först. Den vet vad kirurgen har gjort, och det gör inte den här artikeln.
De första dagarna handlar om svullnad och full sträckning. Sedan böjning, sedan gång, sedan styrka.
Från vecka tre är stegarna desamma som vid all annan knäsmärta: knäböj, steg, bäckenlyft, höft och balans. Smärtregeln bestämmer tempot.
Vid en förslitningsskada på menisken visar försöken att operationen i sig ger lite eller ingenting efter ett år. Förbättringen kommer från träningen efteråt.
Rehabo är till för när sjukhusets plan är slut och knät ska hela vägen tillbaka.

Referenser

Ageberg E, Link A, Roos EM. Feasibility of neuromuscular training in patients with severe hip or knee OA: the individualized goal-based NEMEX-TJR training program. BMC Musculoskelet Disord. 2010. PubMed
Kise NJ, Risberg MA, Stensrud S, Ranstam J, Engebretsen L, Roos EM. Exercise therapy versus arthroscopic partial meniscectomy for degenerative meniscal tear in middle aged patients: randomised controlled trial with two year follow-up. BMJ. 2016. PubMed
Sihvonen R, Paavola M, Malmivaara A, et al. Arthroscopic partial meniscectomy versus sham surgery for a degenerative meniscal tear. N Engl J Med. 2013. PubMed
Thorlund JB, Juhl CB, Roos EM, Lohmander LS. Arthroscopic surgery for degenerative knee: systematic review and meta-analysis of benefits and harms. BMJ. 2015. PubMed
Siemieniuk RAC, Harris IA, Agoritsas T, et al. Arthroscopic surgery for degenerative knee arthritis and meniscal tears: a clinical practice guideline. BMJ. 2017. PubMed